sonjasblogg

Heute vor genau zwei Jahren erwachte ich im Krankenhaus, nachdem ich mit einem Kaiserschnitt um 16.04 Uhr einen Sohn bekommen habe..... Ich war mehr als muede, geschwächt, aber der gluecklichste Mensch auf Erden. Ich lag noch in einem Ueberwachungsraum und wartete bis ich unseren Sohn endlich wieder sehen durfte und ihn richtig in den Armen schliessen konnte! Wie sah er denn eigentlich aus? Ich konnte mich einfach nicht erinnern, ich war so traurig und doch so gluecklich!

In diesem Moment klingelte es an der Tuer, ich erkannte Jonas' Schritte noch bevor er den Vorhang zurueckschieben konnte und mein Herz schlug intensiver als jemals zuvor....... Doch unser kleiner Mann war nicht mit, er durfte nicht in diese Abteilung... Gegen 19.00 Uhr durfte ich ihn endlich in den Arm nehmen, den liebsten Schatzi der Welt, unseren Viktor! Alles Liebe zum 2. Geburtstag!

Idag för precis två år sedan öppnade jag mina ögon på ett övervakningsrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De behövde genomföra ett kejsarsnitt och jag var utmattad och medtagen efter operationen och de långa timmarna innan med hopp, smärta, hunger och törst. Trots allt var jag den lyckligaste människan på jorden och längtade att få träffa våran son igen och kunna hålla honom i mina armar för första gången!

I detta ögonblick ringde klockan in till rummet, jag kännde igen Jonas' steg på en gång, innan han kunde öppna gardinen bakom den jag låg. Mitt hjärta slog snabbare, jag var beredd att träffa våran son! Hur såg han nu ut igen? Jag kom bara inte ihåg och kännde mig så ledsen! Men våran lille man fick inte följa med till övervakningen! Klockan 19 fick jag äntligen träffa honom, finaste älsklingen i världen, våran Viktor! Grattis på 2-års-dagen!